Jag och Katarina vaknar alltid pÄ en gÄng i gryningen nÀr segersjö e fullt av fÄgelsÄng. DÀr ligger vi och ger varann bisarra smÄ förslag, om vad som kan tÀnkas stÄ i tidningen idag. Men vi kommer aldrig pÄ, vad det ska stÄ.
Kanske Gud har trÄkigt dÀr han sitter i sin gungstol. Lite civ fÄr honom pÄ humör. Kanske Gud har trÄkigt dÀr han sitter i sin gungstol. Civ, fÄr honom pÄ humör.
I tidningen av mÀrkligaste slag, alla dessa mÀnniskor som Àr brÀndare Àn jag. Du Àr ett förtrÀffligare jÀmförelse objekt. Skenet utav dessa Àr en annan helt perfekt. DÄrar i en hemlös dröm. Förkroppsligar hans dröm. Wa!
DÀr ligger vi och prasslar men timmarna dom far, vi gÄr upp tittar om vÄra gener sitter kvar. NÄgra utav dem kan hÀnda Gud har bytt, men dÄ skickar vi en tidning sÄ han Àndrar dom pÄ nytt. SÄ nu kan vi andas ut, allting ordnar sig till slut.
Kanske Gud har trÄkigt dÀr han sitter i sin gungstol. Lite civ fÄr honom pÄ humör. Kanske Gud har trÄkigt dÀr han sitter i sin gungstol. Civ, fÄr honom pÄ humör.