Ack högaste himmel och fallande jord
Det kostar på en yngling att leva här på jord
Att leva här på jorden, det plågsamt vara må
Att älska lilla vännen, den aldrig man kan få

Du talar visst väl, men du tänker inte så
För när jag vänder ryggen till, så ler du däråt
Var gång jag till dig kommer, visst roar det dig
Att du får tala falskehet och göra narr av mig

Om dagen i mitt arbete är du i mitt sinn
Om natten när jag sover är du i min dröm
Om morgon när jag vaknar, vem saknar jag då
Jag saknar lilla vännen, den aldrig jag kan få

Dina rosenröda kinder, din sockersöta mun
Har lagt på mitt hjärta en börda så tung
Den bördan får jag bära och släpa för dig
Så länge som bloden är varmer uti mig

Du söker efter rikedomar, penningar och gull
Men du får inte mera än trenne skovlar mull
Och fyra tunna brädor och så en svepeduk
Blott fyra tunna brädor att få vila i till slut

Med sorger och bekymmer får en skilja sig åt
Gud nåde den mänskan som skiljer en åt
Den mänskan gör värre än någon kan tro
Den mänskan gör värre än den som håller krog

Du söker efter rikedomar, penningar och gull
Men du får inte mera än trenne skovlar mull
Och fyra tunna brädor och så en svepeduk
Blott fyra tunna brädor att få vila i till slut