Jag vet
Jag vet det är långt till dig
Från där jag bor nu
Jag kanske inte hittar
Ända fram längre
Jag minns bara genvägen
Genom skogen
Där vi gick
Men jag tror
Den dagen då vi slutar
Att vika med blicken
Är det som när
Svalor flyger lågt innan regn
Orden irras
Studsar innan de landar
Det är så det känns

Ett gammalt foto
Jag tror jag var elva eller så
Din arm runt mej
Och livet låg som en motorväg
Rakt in i himmel blå

Vi är som sand
Vi är som sandkorn
I en vind som leker med oss
Sand i en vind

Jag vet att ingen
Växer upp i samma familj
Att alla bröder och systrar
Har en egen bild
Inte ens samma mamma och pappa
Hur gärna vi än vill
Men jag önskar så
Att minnet av leken
Ska bli så stark
För jag tror att det är den
Inte blodet
Som får kärleken att
Leta sig fram
Genom vuxenhetens prestigefyllda sankmarker

Vi hade aldrig samma drömmar
Men vi blandade blod på en fingertopp
För att det som skulle hända med oss
Aldrig skulle få oss att vända oss bort
Vända ryggen till
Och låta tystnaden ta över