En ensam svan pÄ stranden satt med huvet högt mot Kattegatt En fisk han tog uti sin nÀbb, det var sÄ lÀtt för det var ebb Men fiken grÀt och sa som sÄ: oh vackra svan lÄt mig fÄ gÄ Dessutom blir jag mera god nÀr vinden vÀnt och det blir flod Och svanen tog en lÄng funderare Han tÀnkte pÄ vad fisken sa Men nÄgon stor analyserare det kanske svanen inte va' SÄ dÀrför slÀppte han tillbaka den och stÀllde sig i position Han hoppades pÄ att fÄ smaka den i godare version
En ensam svan pÄ stranden stod Han stod och vÀntade pÄ flod Han hade hört att fisken dÄ var godare att smaka pÄ
Och floden kom och fisken mÀ, men den var snabb som fiskar À' Den skrek: haha! till svanens nÀbb "Nu Àr det flod och inte ebb"
Och svanen gick ivÀg och betade vid kanten dÀr han var mer van Men aldrig mera fisk han letade för det Àr inget för en svan Och Àven om en strand mousserade av fiskar nÀr det blivit ebb sÄ kom dom alla nonchalerade av svanen och hans nÀbb
En ensam svan jag en gÄng var och du var fisk sÄ söt och rar Jag tog dig upp uti min nÀbb, det var sÄ lÀtt för det var ebb Men du var ung och du var yr och ville ut pÄ Àventyr Du sa sÄ glatt: Ha tÄlamod! och du försvann sen blev det flod
Och dÀr stod jag med lÄng, lÄng nÀbb för det blev aldrig mera ebb Ja, dÀr stod jag med lÄng, lÄng nÀbb för det blev aldrig, aldrig, aldrig mera ebb