Det blev inte mycket sagt
den da'n du gick
inga hårda ord
det blev aldrig någon scen
bara ett kort farväl
en kyss där vi stod
vi kunde glömt allting just då
jag kunde sagt älskling bli kvar
du kunde frågat mej igen
men du gick din väg
jag stängde min dörr
det är klart jag kommer sakna dej
men aldrig som främlingar
ska vi älska varann
aldrig som främlingar
inför allt som vi tror på
aldrig som främlingar
i dom rum där vi möts ibland

jag vet du har en vandrares blod
och jag en pärla att söka
du har din väg och din rätt
och jag ett hav att besöka
vi kanske visste redan då
men vem vill förstå
och jag skulle gjort det om igen
om igen
så du får aldrig tro
att jag glömmer

men aldrig som främlingar...

______

Gleice Couto