Jag känner mig deppad, ja, inget känns bra
Ändå låtsas jag jämt vara glad
När vännerna kommer och ska hälsa på
Står jag hurtigt där med tummen upp - hej-och-hå
Det känns som om jag står
Med sönderfrusna tår
På toppen av ett isberg
Som sakta smälter ner
Och havets djup jag ser
Jag säger; dynga, dynga!

refren':
Ständig martyr, jajamensan
För det finns dom som har det värre
Motgångar styr, jaja-men
Varför gnälla för nåt smärre
När det finns dom som har det värre

Och jag har inga pengar, jag har bara skulder
Ja skulder, skulderblad
-Som är större än mina egna bröst
Så där finner ingen tuttfixerad tröst
Varje kärleksaffär
Går alltid åt fanders
Var det nu än ligger
Det känns som om jag står
Med munnen full av hår
Vill skrika - dynga, dynga!

refren'

Ja, jag går som martyr, så jag nästan blir yr
Ska själv klara allt bestyr
För det är kvinnan i mig, som kan lida med dig
Men aldrig med mig själv
Det känns som om jag står
Med hoplimmade lår
I närheten av lava
Som sakta närmar sig
Jag kan inte röra mig
Vill skrika; dynga! dynga!

refren'

Ja, det finns dom som har det värre
Ja, det finns dom som har det värre
Ja, det finns dom som har det botten
Ja, det finns dom som har det uselt
Ja, det finns dom som har det ruttet
Ja, det finns dom som har det vidrigt
Ja, det finns dom som har det öken
Ja, det finns dom som har det risigt
Ja, det finns dom som har det knapert
Ja, det finns dom som har det tråkigt
Ja, det finns dom som har det inte så bra
Ja, det finns dom som har det ledsamt
Ja, det finns dom som har en sportbil
Ja, det finns dom som har det toppen
Ja, det finns dom som har det skitbra
Ja, det finns dom som har det lyxigt
Ja, det finns dom som har det risigt
Ja, det finns dom som bor i Norge