Jag såg ett öde fält
Jag såg en öde strand
Kände i luften lukt av snö
Och torr och dammig sand
Jag såg en horisont
Jag såg klippor av granit
En himmel blå och tom
En sol så kall och vit
Jag visste knappast alls
Hur jag kommit dit
Det var som alltings början
Och ett sjöfågelskrik

Jag såg två änglar, i slagsmål
I en lerig grop
Blod på deras vingar
Lera och sot
Jag såg två människor i en grotta
Stirra mot det blå
Tryckta till varandra
Darrande och små
Insvepta mot kylan
I en röd och solkig filt
Jag såg en skugga sänka sig
Mot klippan strax intill

Jag såg en eld på stranden
Jag kände vedens doft
Jag såg hur träet lyftes
Och förvandlades till stoft
Vid elden satt en gammal man
Han satt och stekte fisk
Jag gick och gick så nära
Det kändes ingen risk
Han lyfte på hatten
Hans hår var grått och vitt
Vid hans fötter låg tre barn och sov
Så tryggt på en filt

Han bjöd mig plats vid elden
Utan några ord
Barnen sov och snusade
I bädden på vår jord
Han la ett träd på elden
Och flammor steg mot skyn
Och lågornas dans
Blev en egendomlig syn
Dom susade och viskade
Och fick ett eget liv
Det var som alltings början
Och ett sjöfågelskrik

Jag såg ett blommigt fält
Med människor i dans
Jag såg ett stormigt hav
Och en riddare med lans
Jag såg lekande barn
Trygga på en äng
Jag såg vajande sädesfält
I hällande regn
Och gubben skrev i sanden
Med en pinne bränd av sot
Och en fågel i flykten
Kan nog tyda hans ord

[spoken]
Där det finns jord ska vi plöja den tillsammans
Där det finns bröd ska vi äta det tillsammans
Där det finns kläder ska vi dela dom med varann
Där det finns pengar ska de vara allas egendom
Där skall jämlikhet råda
Där fryser ingen, och ingen hungrar