Det snöade pÄ min begravning Snön som föll nÀrmast smÀlte fort PrÀsten sa han inte kÀnt mig personligen Sen ljög han om allt gott jag hade gjort
I ett vÀder ingen mÀnniska vÀlsignat Rabblade de nÀrmsta "fader vÄr" NÄns ungar kastade snöbollar mot molnen I vÄta skor började nÄgra redan gÄ
Och dÀr jag lÄg jag under mosskransar och granris Som en pojke i en allt för stor kostym Med en blombukett som vissnat vid min sida Flera famnar djupt nere i dyn
Som om jorden hade öppnat sig och svalt mig Utan att jag ens hann fÄtt ta adjö NÀr den Ättonde klockan ljöd ifrÄn kapellet TÀnkte jag - detta blir min död
Jag frös och kÀnde tÄrarna komma Men jag grÀt bara för all den tid som gÄtt Att varje timma, var sekund Àr rÀknad Var nÄgonting som jag aldrig förstÄtt
Jag vandrade genom alla Är som varit I en labyrint av sjÀlvförakt En skugga i en spegel kom emot mig En kontur som inte kunde ses exakt
Denna ledsagarinna gav mig handen Tog mig till en port i en ÄtervÀndsgrÀnd Vad som Àn fanns dÀr bakom porten Var jag allt för rÀdd för att vÄga öppna den
Och jorden hade öppnat sig och svalt mig Och fÀrgat hela himmelen röd NÀr den nionde klockan ljöd ifrÄn kapellet TÀnkte jag - detta blir min död
Som i en drogad sömn, som i en slummer Sjönk jag i en ejderdunsbÀdd Jag visste att smÀrtan snart var över Jag var inte lÀngre rÀdd
PÄ andra sidan rÀdslan fanns en frihet Som jag aldrig hade kÀnt förut En aning av en evighet, en stillhet Som nÀr allt Àr över, allt Àr slut
Och nÀr jorden hade öppnat sig och svalt mig Och tÀckt över allt med nyfallen snö NÀr den tionde klockan ljöd ifrÄn kapellet Visste jag att - detta blir min död
HÀr kunde ju historien ha slutat PÄ en kyrkogÄrd vid en bortglömd grav Men detta Àr en grav dÀr ingen vilar HÀr ligger den jag en gÄng var...