Vers 1: Mitt liv Ă€r en multimediafil DĂ€r jag sicksackar emellan ett kulregn, med en kursiverad stil Din talang faststĂ€lls av rappande vĂ€nner Ă dom stĂ„r runtom dig i plasthjĂ€lmar med klappande hĂ€nder Hiphop brukade vara min fru I dagens lĂ€ge Ă€r vi en hĂ„rsmĂ„n frĂ„n kk Jag Ă€r sĂ€kerligen salongsberusad Jag Ă€r som ett höghus med paraboler, fast min balkong Ă€r utan SĂ„ jag röker, som om det var 70-tal Och sĂ€tter ner mina döda rosor i en sprucken vas Jag Ă€r som en rymdvarelse För jag rör mig fritt ifrĂ„n allt, och jag skiter i tyngdlagen serru SĂ„ sluta nojja, ni vet vad som gĂ€ller Jag skiter i glitter, ni skiter i lojalitet mot vĂ€nner Vad Ă€r det ni menar demonerâ? Snart har jag bara ljuslĂ„gan tĂ€nd för och sterilisera nĂ„len Nu stĂ€ller ni era frĂ„gor om ditten och datten Och ni ger folket en kanna som Ă€r gratis och dricker upp vattnet Nu sitter du strax med salt som plĂ„ster pĂ„ sĂ„ren Vem skĂ„lar för sig sjĂ€lv? det mĂ„ste vara Ă„gren
RefrÀng: (2x) För jag Àr ingen dagslÀnda, jag slipper fÄngas med hÄv Vi skÄlar för att förlÄta, dricker för att komma ihÄg SÄ jag höjer pÄ glaset för det som har varit FÀller en glÀdjetÄr för alla som lever som vanligt
Vers 2: SĂ„ se pĂ„ mig som ett minne för livet Vare sig jag skulle skĂ€ra mig sjĂ€lv eller inte, slinter med kniven Rycker pĂ„ axlarna, och skjuter frĂ„n höften Och tillför ett Ă„ngerfyllt hjĂ€rta, till ett brutet löfte En björntjĂ€nst gör ju ingen glad, omtöcknad Försvinner jag sen som gör svensk in i ett fylleslag Ni kan inte lĂ€ra mig nĂ„t, se pĂ„ de duktiga proffsen Och se pĂ„ mig, uppspikad pĂ„ korset Jag har sagt vad jag vill, men Ă€ndĂ„ fĂ„tt gliringar Av amatörer som Ă€ndĂ„ bara finns i pop-tidningar Jag Ă€r lugn och rizzlad, tar knatchen, tvungen att dricka bĂ€rsen En hĂ€rsken mun som sjunger pĂ„ sista versen Du begĂ€r en understöd, jag hĂ„ller emot Det har varit en jobbig tid med en fruktlös skörd och en torrperiod Ur skuggan av nĂ„t sĂ€mre, kliver jag ut Och författar snabbt lĂ„ten och spelar nĂ€r livet tar slut Jag Ă€r nog inte bĂ€st, men jag fĂ„r plus i kanten Och en klapp pĂ„ axeln av alla dessa gatumusikanter Som oftast bara spelar sĂ„ sjukligt fult Medan jag tar ett bloss och löser min rubikâs kub Med en slutlig skruv
RefrÀng
Hehe, jag kan knappt bÀrga mig. Att ge mig ut, och se universum Genom ögat, pÄ en synÄl SkÄl för framtiden mannen (skÄl)
Vers 3: SÄ nu beger vi oss av, pÄ den hÀr promenaden DÀr sossar och moderater lotsar oss till domedagen Jag ler Ät det som har vart, och vinkar adjö Har lovat att kunna skratta Ät livet minst en gÄng innan jag dör Fumlar, för att hitta avtryckaren till gevÀret Och ser inte skogen, för att kalhygget Àr i vÀgen SÄ ni blundar, och skyller pÄ en ikon som mig Kan man inte bli profet hÀr, dÄ rymmer jag hemifrÄn, ok? Sen ser ni mig, gÄ pÄ som en giljotin Utan nÄn moral, med min stÄltrÄdsfilosofi Du tycker att ÀndamÄlet helgar medlen Jag tycker att vi borde brÀnna bÄlen, och vÀnda seglen NÀr allt jag har Àr en flott dröm och 12 och 90 Allt Àr sÄ verkligt nu, men bortglömt imorgon bitti Min sinnesstÀmning Àr ett spöregn pÄ en kyrkogÄrd Ett underbarn som Àr ökÀnt, som en virituos Ger vÀnsterhand för den högra, och en högerhand för den vÀnstra Och mÄlar vardagen, och du vill bara döda kÀnslan SÄ nu kan ingen frÀlsa dig Och mÄr du inte dÄligt av att jag försvinner SÄ har du ÀndÄ aldrig Àlska mig
SÄ mÄr du inte dÄligt, om att jag försvinner SÄ har du ÀndÄ aldrig Àlska mig
RefrÀng: (2x) För jag Àr ingen dagslÀnda, jag slipper fÄngas med hÄv Vi skÄlar för att förlÄta, dricker för att komma ihÄg SÄ jag höjer pÄ glaset för det som har varit FÀller en glÀdjetÄr för alla som lever som vanligt