Dom möttes i ett SAS-plans pentry
Mellan Stockholm och Caracas
Han hade druckit lite för mycket
Och hon vÀntade sej alltid mycket
Hon kallade sej Ida ĂąâŹâ Ida Lupino
Hon sa hon hade varit vid filmen
Men inte vilken sorts film
Och han frÄgade inte sÄ mycket
Han hade druckit lite för mycket
Hon kallade sej Ida ĂąâŹâ Ida Lupino
Dom delade pÄ en taxi
Han hade inget hotell som vÀntade
SĂ„ hon tog honom till sin syster
Som skÀllde och kysste och sa:
Det var sÄ du ville, sÄ du ville,
sÄ du ville ha det
Det var sÄ du ville ha det, eller hur?
Efter tvÄ veckor i trÀdgÄrden
tog han med henne hem till SpÄnga
Och den svenska himlens stjÀrnor
lyste över dom bÄda
Hon kallade sej Ida ĂąâŹâ Ida Lupino
Dom hade nÄgra klara drömmar
NÄgra klara, rena drömmar
SÄ en morgon kom hon hem och slÀngde
En sedelbunt pÄ sÀngen
Hon kallade sig Ida
Han kallade henne hora
Hon grÀt att hon bara ville
ville ge honom nÄnting tillbaka
För att han vÀnde sej mot henne och prata
För att han aldrig slog tillbaka
För att hon inte behövde lÄtsas
Och dÄ sÄg hon att han skaka
Och hon kastade sej mot honom och skrek att:
Det var sÄ du ville...